diarector

Jag saknar sommaren i Göteborg. Jag har aldrig ångrat något med att åka dit. Har varit värt varenda sekund.
Exakt 1 år har gått sedan Way Out West. Slottskogen. Håkan Hellström. Hurricane Gilbert. Jag tyckte det var fantastiskt.

Upplevelsen är något så obeskrivligt. Det enda som går att beskriva är att det är fulländat. Känns rätt. Jag älskar det. Älskar att se honom live. Älskar att sjunga med honom. Skrika med honom. Bli galen. Ta mig till kärlek Håkan.


Denna sommar har varit seg. Jag har i princip inte gjort någonting. Jag har försökt träna. Jag har bara varit hemma. Jag har sett alla som bara åker iväg. Festivaler. Sommar och sol. Stränder. Bad. Party.
Jag har försökt att ta del av så mycket jag kan. Tyvärr kan jag inte vara överallt. Men jag försöker verkligen.

Jag önskar dock att jag kunde känna den känslan igen. Känslan av att inget spelar någon roll. Utan att det är NU. Den största njutheten någonsin. Den är borta och jag vill ha det tillbaks. Jag tänkte skuld och lidande.

Du sköts i bitar. Jag kanske gled emellan.
Det skulle kännas fint att vara vid liv. Bara en dag till.